Jag stod vid kassan och kollade ut genom fönstret mittemot. Sommaren hade äntligen kommit hit till London och alldeles strax skulle jag ha en veckas ledighet från restaurangen där jag jobbade. Under denna veckan skulle vi åka till mina föräldrars gamla vänner i Jag vill inte direkt klaga på mitt jobb, det har väl sina fördelar. Träffar nya trevliga kunder varje dag, kan ta det lugnt och har en rolig chef. "Hurry up back there!" hörde jag min chef skrika inne i köket, antagligen var det kockarna som slöade, eller ja, slöade enligt henne. Vem försöker jag lura egentligen, detta är inget roligt jobb. Oftast är kunderna dryga och "för bra" för att prata med mig eftersom att de har mer pengar än mig, jag kan inte ta det lugnt här, inte ens på rasten. Och chefen... minst tre gånger om dagen funderar jag på att sparka henne på rumpan och säga att jag slutar. Men tyvärr så behöver jag verkligen dessa pengar som jag tjänar här.

Jag vaknade upp ur mitt dagdrömmande av ett argt rynkigt ansikte framför mig som harklade sig. "When do I get a table at this place?" sade hon drygt utan att ens kolla mig i ögonen. Jag granskade restaurangen och såg 2 lediga bord. " Oh! Yeah, there are 2 tables further down in the restaurant, just choose one of them." Sa jag med en lugn ton även om jag kokade inombords. Jag såg tanten kolla mot borden och sen tillbaka mot mig, hennes blink åkte neråt mot min namnskylt. " Listen Michelle, do you think I want to sit near the toilets? and the other table has a yelling child next to it. Fix a table or I'm going to leave " Sa hon och denna gången lät hon spydig. Jag kollade mot borden igen. Det var inte ens nära toaletten och barnet bredvid det andra bordet var lugnt och tyst. Jag kollade tillbaka till tanten och sa " The door is that way" och pekade mot utgången. Hon snäste åt mig innan hon argt gick ut. Jag kollade efter henne och sen på klockan som visade halv 6. Äntligen var de dags att åka hem. Jag hängde upp mitt förkläde och sprang snabbt ut för att hinna med min buss. Väl på bussen tog jag ut mitt långa bruna hår från tofsen som jag var tvungen att ha när jag jobbade.

Jag kollade på det stora vita huset där min mormor och morfar bor. Jag har bott hos dem i fem år men känner mig fortfarande inte riktigt som hemma. Min mormor är världens gulligaste och min morfar är riktigt beskyddande. Jag gick upp för de tre små trapporna och öppnade den tunga ytterdörren. Direkt möttes jag av en svart gestalt så snabbt hoppade jag till av rädsla. När jag tittade upp såg jag min morfar stå där och flina. " You scared the shit out of me! " fräste jag och slog honom löst på armen. Han skrattade bara och pekade mot köket vilket betydde att det fanns mat kvar till mig. Jag sparkade av mig mina vita smutsiga converse och gick upp till mitt rum. Så fort jag kom in i rummet möttes jag av min obäddade säng. Jag slängde av mig byxorna och kröp ihop på sängen. Jag skulle bara vila ögonen lite innan jag åt.

"Jag kollade upp på min mamma som hade ett stort leende på läpparna, av någon konstig anledning påminde hon mig av solen som sken så stort. Pappa kom till hallen och gav min mamma en puss. Jag skrattade och fortsatte att kolla upp på mina föräldrar. " Are you ready to go?" frågade pappa medans han kollade ner på mig. Jag nickade glatt och skyndade mig ut till bilen och hoppade in. Jag kollade ut genom fönstret och kollade på medans mina föräldrar gick glatt mot bilen. Mamma fyllde år så vi skulle åka till min kusin där vi hade en överaskningsfest ordnad. Min mor trodde att vi bara skulle ut och äta på en restaurang men så var det inte. Jag kollade ut genom fönstret på vänster sida och försökte räkna alla träd som svischade förbi. Jag insåg att det inte gick när vi åkte så fort och kollade framåt istället. Men det var då jag såg det men det var redan försent. Bilen som kommer i fullfart rakt mot oss utan att ens försöka köra undan. " MIKE" ropar min mamma gällt till mannen som sitter bredvid som gör allt för att väja undan men det var försent... En hög smäll hördes och glas flög överallt"

Jag skrek högt och satte mig upp. Jag torkade mig om pannan som var helt svettig och just i den stunden kom min mormor springandes in. "Michelle! What happend? Are you okay?" Jag nickade bara och sa "Nightmare". Jag hade antagligen somnat igår och sovit hela natten. Jag hade dem här mardrömmarna alldeles för ofta, även om detta hade hänt så ville jag inte tro på det. Kommer jag någonsin vänja mig vid att mina föräldrar inte lever? Mormor klappade mig lätt på huvudet innan hon började gå ut från mitt rum. " You can sleep for an hour or so before we need to go". Jag "slängde" huvudet ner på kudden igen och suckade högt. Mitt bruna hår föll ner över ansiktet och jag försökte blåsa bort det eftersom att jag inte orkade lyfta min arm. Varför skulle jag vilja somna om nu? Efter denna madröm? Två och en halvtimme senare satt vi i bilen påväg till Wolverhampton där mina föräldrars gamla vänner bor. Varför skulle jag vilja spendera min lediga vecka med ett gammalt par och deras son?

____________________________________________________________________________________________

okej, detta var då allra första kapitlet på den allra första novellen! hahahha jag vet att första kapitlet är lite segt men jag har massor av planer till denna novellen så håll i er för det kommer! Jag hoppas att ni kommer gilla den!